Det är minsann ingen vanlig dag idag, det har Lotta på bråkmakargatan sagt!

året är 1990, datumet är den nionde December.
Dagen, då legenden föddes.

Legend var väl att ta i. Men med tanke på att i princip ingen kommer läsa detta trots att jag postar det på facebook så är det väl ingenting att bli upprörd över. right?

jag saknar Simon. jag läste lite från hans sista blogginlägg (postat för 11 månader sen), jag citerar: "Man ska inte må bra, man ska helt enkelt bara inte må dåligt."
och kanske är det som han säger? jag tror det. Jag aktar mig för att må bra, pga risken att bli besviken och istället må dåligt över resultatet.

jag mår dåligt, det är varken någon hemlighet eller någon nyhet. Varför?
det är en fråga även jag ställer mig själv.
jag har allting jag kan be om. jag har en familj, jag har en "familj" (Internatet), jag har en awesome flickvän samt Väldigt goda vänner både i Karlskoga och Kumla (även diverse andra städer i Svea rike, ni vet vilka ni är).
jag vet vart jag har er, ni vet var ni har mig.

-jag har fallit länge nu. just nu, så sitter jag på botten av detta bottenlösa hål, under tiden som ni går förbi och ser på mig. jag ser barnen som så oskyldigt leker med varann. Leker, utan en enda tanke på livet stora frågor, livets gåtor och problem. -Ni är ännu för små för att förstå dom.
Det kommer med åren, som man så vackert säger.


I skrivande stund lyssnar jag på Andy McKee och inser mer och mer att lugn musik som Dessutom är akustisk inte hjälper mig i mitt mående. Men det finns inte heller någon annan musik som är tilltalande för just mig.


Jag minns när Jag var liten. då var det roligt att fylla år.
jag minns natten Innan födelsedagen. eller snarare, strax innan marschen mot sängen. den otroligt Mysiga känslan av spänning och vetskapen av att: "Imorgon blir jag sedd och behandlad som en kung, även om det varar i bara tio sekunder!".
en natt som denna är Omöjlig att komma i stämning.

Sömnlöst kommer jag ligga och se upp i mitt tak. Taket, som fylls av nattens mörker. Mörkret, som ligger över mig likt en kudde som kväver mig.
Det låter lite som att jag har tappat livsgnistan helt, men det har jag inte. Så enkelt blir du inte av med mig.

jag fyller Tjugo år. Tjugo jävla år. byebye tonår, du Underbara tonår.
jag skulle vilja gå tillbaks 1 år i mitt liv, med kunskapen om vad som komma skall, och ta reda på Vad som gick snett på vägen. för Detta, är Riktigt drygt att försöka reparera.

På tal om reparation, nu skall jag försöka
återställa mitt rum här på internatet
till någonting man faktiskt Vill bo i. Ett rum
som inte ser lika bebott och slitet ut
som mitt gör i skrivande stund.

Hoppas eran dag blir bättre än vad min kommer bli.

//Alice FFS och Grymgreger går vidare mot Nya äventyr.
PUSS HEJ!