In loving memory.

Igår morse kände jag mig jävligt krasslig. huvudvärk, halsont och allmänt känslomässig.
Malla har varit här hela helgen, vilket iofs har varit väl behövt.

i Torsdags så fyllde jag 20. var var så speciellt? jag blev ju inte direkt någon ny människa. jag är fortfarande samma trasiga människa med en ny ålder samt privilegiet att inhandla egen alkohol, trots det faktum att jag dricker alkohol väldigt sällan.
Fredags däremot så tog jag tillfället i akt och införskaffade mig Elk, Sveriges godaste öl om jag får säga vad jag tycker. visst är det intressant hur berusning kan få människan att glömma tid, rum, problem och perspektiv på vad som är viktigt respektive oviktigt?







Jag har en teori. Endorfiner är kroppens egna lyckodrog som utlöses vid konsumering av Choklad, köttsligt umgänge (dvs. sex/sexuellt relaterade aktiviteter och närhet till en annan människas kropp), kärlek och diverse saker som gör oss lyckliga (i mitt fall tvspel). det sägs att man inte kan få för mycket av det goda, medans andra säger att man ska passa sig för att njuta för mycket. min teori grundar sig i det sista uttalandet, att det Faktiskt går att få för mycket av det goda. I fallet att få för hög dos av endorfin, så är min teori att det får en plötslig vändning och istället för lyckan av att hoppa på molnen, så går molnet sönder och man faller. Man faller fort, och får jävligt ont när man landar -Om man landar.

Idag, så brast jag. vid lunchen frågade min mor mig om en räkning till hyran som låg på internatet, hennes fråga var gällande om den var betald eller inte, då jag tog den frågan som en förolämpning. Jag är så trött, därav min utmattade reaktion. jag orkar liksom inte bry mig längre, jag står inte pall för att "diagnostisera" människors värderingar ang. mitt egna beteende. "Faller en, Faller alla", och visst är det så.

och Där, så fick jag min teori beprövad. i mitt fall, så är den Sann, vilket betyder att jag i fortsättningen kommer akta mig mer för att må bra.

Idag, om en timme ca, så kommer släkten min och firar "den stora dagen". inget illa mot släkten, men jag kunde ha varit gladare om de Inte kom. det är visserligen roligt med uppmärksamhet, det är det Alltid. men det är inte samma sak utan honom. som sagt, Släkten i all ära, men jag kommer inte njuta av kalaset. Alf, jag saknar dig.

ingenting har varit sig likt efter din bortgång. jag saknar dig Alf Petterson. du är den enda människa som Verkligen förstått mig, den enda människa. som Jag vågat visa mina monster för.
jag har alltid sett upp till dig. Alltid.
minns du hur vi stod på bron i hallsberg som går över järnvägen? minns du? då vi pratade om hur vi skulle borra hål i glaset och Kissa på tågen? jag minns.
jag glömmer det Aldrig.
du är för evigt mitt Allt. glöm inte det, Affe, "Hallsbergsgrabben".


min Stora dag blev aldrig sådär Episk som jag hoppades på, och det är pga dig.
"Det finns en glädje större än sorgen, Glädjen att minnas."

jag älskar dig Alf.
Yours truly, //Alice FFS

Det är minsann ingen vanlig dag idag, det har Lotta på bråkmakargatan sagt!

året är 1990, datumet är den nionde December.
Dagen, då legenden föddes.

Legend var väl att ta i. Men med tanke på att i princip ingen kommer läsa detta trots att jag postar det på facebook så är det väl ingenting att bli upprörd över. right?

jag saknar Simon. jag läste lite från hans sista blogginlägg (postat för 11 månader sen), jag citerar: "Man ska inte må bra, man ska helt enkelt bara inte må dåligt."
och kanske är det som han säger? jag tror det. Jag aktar mig för att må bra, pga risken att bli besviken och istället må dåligt över resultatet.

jag mår dåligt, det är varken någon hemlighet eller någon nyhet. Varför?
det är en fråga även jag ställer mig själv.
jag har allting jag kan be om. jag har en familj, jag har en "familj" (Internatet), jag har en awesome flickvän samt Väldigt goda vänner både i Karlskoga och Kumla (även diverse andra städer i Svea rike, ni vet vilka ni är).
jag vet vart jag har er, ni vet var ni har mig.

-jag har fallit länge nu. just nu, så sitter jag på botten av detta bottenlösa hål, under tiden som ni går förbi och ser på mig. jag ser barnen som så oskyldigt leker med varann. Leker, utan en enda tanke på livet stora frågor, livets gåtor och problem. -Ni är ännu för små för att förstå dom.
Det kommer med åren, som man så vackert säger.


I skrivande stund lyssnar jag på Andy McKee och inser mer och mer att lugn musik som Dessutom är akustisk inte hjälper mig i mitt mående. Men det finns inte heller någon annan musik som är tilltalande för just mig.


Jag minns när Jag var liten. då var det roligt att fylla år.
jag minns natten Innan födelsedagen. eller snarare, strax innan marschen mot sängen. den otroligt Mysiga känslan av spänning och vetskapen av att: "Imorgon blir jag sedd och behandlad som en kung, även om det varar i bara tio sekunder!".
en natt som denna är Omöjlig att komma i stämning.

Sömnlöst kommer jag ligga och se upp i mitt tak. Taket, som fylls av nattens mörker. Mörkret, som ligger över mig likt en kudde som kväver mig.
Det låter lite som att jag har tappat livsgnistan helt, men det har jag inte. Så enkelt blir du inte av med mig.

jag fyller Tjugo år. Tjugo jävla år. byebye tonår, du Underbara tonår.
jag skulle vilja gå tillbaks 1 år i mitt liv, med kunskapen om vad som komma skall, och ta reda på Vad som gick snett på vägen. för Detta, är Riktigt drygt att försöka reparera.

På tal om reparation, nu skall jag försöka
återställa mitt rum här på internatet
till någonting man faktiskt Vill bo i. Ett rum
som inte ser lika bebott och slitet ut
som mitt gör i skrivande stund.

Hoppas eran dag blir bättre än vad min kommer bli.

//Alice FFS och Grymgreger går vidare mot Nya äventyr.
PUSS HEJ!

Vem lämnade vem?

det var längesen nu,
Mycket längesen. men det skiter jag i. fullständigt.
mitt behov av blogg är inte vad det har varit.

Jag behöver städa, jag behöver dricka mer pepsi, jag behöver alvedon och jag behöver mer snus.
Så, då har jag mina Behov redogjorda.


Ikväll blev jag så där våldsamt besviken som jag har blivit mer och mer den här sommaren. jag bor i vanliga fall i Karlskoga, men under sommaren har jag bott och jobbat i Kumla. Under den här perioden har jag iakttagit mina vänner och se vilka som finns där, och vilka som inte finns där.

Jag skulle umgås med en god vän till mig tidigare idag, och jag hade förväntat mig att vi kunde ses under kvällen. MEN, som vanligt så blev jag ersatt med nånting roligare, och jag kan ge mig fan på att Alkohol var en av ingredienserna i hennes nyare, Roligare sysselsättning.
det är inte Alltid att jag blir ersatt av alkohol, men många gånger är det så.
och jag är så trött på att det alltid är Jag som skall försöka ses. det är visserligen så enkelt att säga till en person "men du kan väl höra av dig när du vill ses?", jag vet. jag är rätt bra på det jag också,
men jag kan inte minnas en enda gång under sommaren då jag hört orden "Jag hör av mig!". och jag har definitivt inte hört nånting efter det.
jag blir så bitsk.

det är inte första gången, och jag kan lova att det inte är sista gången, men nu vet jag åtminstone vart jag har er.



"Och jag ska aldrig säga sanningen till någon, som saknar förmågan att förstå."

//Alice FFS
och hans goda Kamrat
Grymgreger.
Vi drar nu!

Musik när den är som bäst levererar också mest känslor.

Många gånger sedan senaste blogginlägget har jag blivit inspirerad till skriva Ännu ett nytt blogginlägg. men det har liksom många av mina tidigare projekt lagts på is och till slut glömts bort. vissa må tycka att det är ganska skitsamma om jag fortsätter att skriva, vissa saknar att jag uppdaterar...
men som ni Trogna läsare vet, så är jag inte världsbäst på att blogga regelbundet. vissa stunder mer, andra inte alls. men Nu kära vänner, är det dags igen.
jag garanterar aldrig att ni kommer förstå, men som den sanna egoist jag är så är det viktigaste att Jag förstår. *smile*

Idag, Fredagen den 23 april, så var jag minsann i örebro. det som inspirerade mest var faktiskt Inte mötet med ett par goda vänner till mig, utan snarare när jag var iväg till musikaffären Jam och upplevde härlig musik när den är som bäst... Live! bandet Meadows Ever Bleeding (för er som inte vet vilka det är, kolla upp det på youtube direkt efter läsningen!) spelade på scenen. för mig är det ett väldigt spännande band för de lyckas alltid förstöra mig. få mig att tänka på framtiden bland annat, och tänka igenom saker och ting som är för mig helt självklart, men för andra någonting unikt.
De är inte som många band idag. De tar sig tid att Se publiken och presentera sina låtar. inte presentera låtar vid endast namn, utan även reflektera låtarna. Någonting i stil med "när jag skrev den här låten, så hade jag precis innan låtit mig själv glädjas av mina barns energi" skulle inte vara en helt oväntad presentation till kommande låt men för många andra band är en låt just, En Låt. inget mer, inget mindre. bara ännu en låt med text och musik, utan värdegrund som presenteras (om den ens finns).

det är inte första gången jag ser det här bandet, och inte sista. hade jag pengar och tid så skulle jag utan tvekan åka land och rike kring Bara för att avnjuta det ruset jag varje gång fått äran att uppleva när de spelat.

Jag tänkte på en grej, kopplat till en skrift i ett tidigare inlägg om kärleken till min stad. förut så har jag nämnt att Karlskoga är magi. Jag mår aldrig dåligt här, och allting är perfekt här osv osv. det är en lögn. en fet jävla lögn.
visst fanns det en tid då jag och Karlskoga verkade som gjorda för varann, men den stunden är över nu, för länge sedan. Karlskoga är inte bättre än någon annan stad.
jag låter inte mig själv må bra när jag är här. nu reagerar ni nog i stil med att jag mår dåligt, vilket är fel... jag mår såpass Dugligt att jag inte förpestar någon med varken Glädje eller Sorg (visst har jag mina stunder, men det har vi alla). om jag mår Jättebra en dag, så kan någon (vem som helst) ta ner mig till den svacka som kommer efter ett lyckorus. om jag Istället mår dåligt, så kan ingen trycka ner mig mer än vad jag själv redan gjort.

och snälla. Snälla. kommentera inte någonting i stil med "jag finns för dig om du behöver snacka". jag vet vart jag har er, och där kommer ni att stanna.

och glöm inte!
Kärlek är ingenting annat än lycka framställt av Endorfin...
/Grymgreger

"tror du jag vill knulla min fru när jag är sextio eller?"

jag sitter här på internatet i Karlskoga och har varit bloggsugen hela dagen. jag har haft ämnet "betygsätta sina lärare" i huvudet och velat blogga om det hela dagen. MEN!
bakom mig försiggår diskussion om ett ämne som står mig varmt om hjärtat. Kärlek. nu var dessa påståenden inte sanna, utan taget ur luften och ett sätt att fördriva tiden in i mörkrets omfamnade kyla. men ack så kunde jag inte låta bli att reagera.
inga namn nämns som vanligt, då det inte är det minsta relevant till mina tankar.

rubriken som lyder ovanför (och även nedan) är exakt så personen sa, och det var det som fick mig att tänka efter... inlägget tidigare så talade jag om att, Kärlek finns inte för mig. och jag står fast vid att jag drar till ica och köper en chokladkaka istället för inleda ett seriöst förhållande med framtvingade känslor som håller i sig tills den "rätta" kommer fram (som hela tiden ersätts med någon snyggare och framför allt någon som inte är "använd"). men Om det skulle komma en möjlighet även för mig att träffa någon som faktisk får mitt iskalla, svarta hjärta att slå så hälsar jag dig varmt välkommen.

"tror du jag vill knulla min fru när jag är sextio eller?" (texten nedan är skriven utifrån en killes/mans perspektiv)

Det låter kanske lite absurt, och idag så skulle jag säga "Nejtack". varför? för att jag är 19 år gammal och har svårt att tänka mig en 60åring som Attraktiv. Men för alla människor är inte detta en självklarhet. En tonåring i sina bästa år skulle nog tycka det är mer motbjudande än vad en grabb i sina trettio år tycker, men det är fortfarande en väldigt främmande situation för båda och därför det fortfarande blir ett "nejtack". Men är man Man och Hustru vid 60 års ålder så finns det ju en viss attraktion mellan just Man och Hustru. och då blir det omvända roller då man/jag som 60 åring anser att små nätta 20 åriga tjejer är för små och för oerfarna och faktiskt inte alls attraktiva. det låter mest logiskt i mitt huvud, men är det verkligen så?

kommer jag som sextioåring tycka att min fru är attraktiv, eller kommer jag fortsätta min jakt efter den rätta och försöka mig på dessa småtjejer som hänger ute på lördagkvällarna och köar för att komma in på krogen? Jag hoppas inte att det blir så, för jag kommer då nå punkten då jag (antagligen) blir äcklad av mig själv och även inse hur äcklade Dessa tjejer blir av mitt beteende. "ge dig på någon i din egen ålder".




jag tappade bort den röda tråden jag skulle följa, men den ligger nog någonstans här och skräpar. det tror jag. Men om du mot alla odds faktiskt hittar denna tråd, så kommentera gärna för jag är förvirrade mig själv. Belöning utlovas.

syftet med detta inlägg?
Först och främst så var det Inte för att underhålla er utan snarare att klargöra för mig själv att det är nog inte så äckligt som det låter idag att ha sex med en 60+ när jag själv är i samma ålder och att åldrandet inte är något att vara rädd för, utan snarare se fram emot. Men inte heller glömma att leva i nuet, för det är nu allting händer. och självklart för att bloggen behövde ett nytt inlägg, och det var detta som stod mig närmst ikväll... jag kan lova att Nästa inlägg är av en högre kvalité, då jag tänkte skriva ett inlägg med just rubriken "Samhället gör den funktionsnedsatte funktionshindrad"


Slutord: allting är skrivet ur egna åsikter och ingenting är baserat på varken fakta eller statistik. på min blogg är det mina värderingar som värderas högst av mig när det gäller just ämnen kring känslor och "sånt".

jag är Stensäker på att jag har glömt någon
häftig poäng, men isåfall kommer en uppdatering
på detta blogginlägg. tro mig och var så säker.
//ALiCE FFS^ & Grymgreger

Kärlek eller ett desperat sökande efter delad glädje?

jag blev sugen på att skriva i bloggen, men osäker på vad jag ville skriva om. jag talade med en god vän och frågade vad jag skulle skriva om, och hon svarade: "blogga om kärlek, de e dagens ämne :D"
sagt och gjort, här kommer min åsikt ang. kärlek.

Varför ska man jaga kärleken?
jag har tänkt mycket på att personer i min omgivning nästan klagar på att "ingen" vill ha dom och att de inte kan bli älskade. det roliga är att personerna som säger detta är inte 13 år, de är 18+. de betraktas som vuxna, och jag tycker att då är det hög tid att lära sig tänka som en vuxen också..
jag tänker inte vara bittert inställd till det... klart som fan du kan bli älskad? och hur jävla otroligt det låter, så finns det faktiskt folk där ute som vill ha dig om Du visar lite engagemang. det kommer Aldrig vara någon som kliver fram till dig och gör Allt jobb. Never.

detta kommer låta som att jag säger emot mig själv, men låt mig förklara.
kärlek är en känsla. känslor är inte någonting fysiskt, det är Psykiskt. varför jag säger att du kommer bli älskad, är för att du tror på kärleken och kommer träffa någon som tror på detsamma.
sådan är inte jag. jag säger att Kärlek är bullshit. ren bluff.

Varje handling vi gör är en självisk handling. Du lagar mat till dig, för att du är hungrig (tänker själviskt). du lagar mat till din granne för att han/hon är hungrig, och du är självisk igen (grannen blir glad och tackar dig, och det visste du redan innan fast undermedvetet. om inte annat så tänker du att var snäll och bjöd på middag).
att bli kär är det mest själviska man kan göra.

"Jag är så kär och jag mår så bra!" det är den vanligaste frasen någon som nyligen blivit förälskad i en person skulle säga. det är även den frasen jag avskyr mest när det gäller kärlek. när jag hör någon säga det brukar jag oftast svara "det går över".
visst är det kul för dig att nu är nykär och förälskad högt över ditt eget bästa, men förpesta inte mig med din "perfekta" vardag. ta dagen som den kommer och planera inte för långt, nästa vecka kan ditt "Perfekta" liv med din "Perfekta" partner vara Over and Out.

skriver jag detta för att jag är svartsjuk? för att jag är sårad? för att Jag vill bli älskad? pyttsan heller.
jag vet att alla älskar mig, ;)
jag är inte svartsjuk på ett tillstånd utom räckhåll för vad jag anser vara Chill. jag har Blivit sårad, men det har inte med det att göra.

det har med att göra att jag kan inte få fram Riktigt starka känslor. jag är den personen som inte har något tålamod (förutom i tvspel). jag hittar en person som verkar intressant, blir kär, och sen är det inge mer?
blir nånting tråkigt och upprepande så byter jag istället. mer värt. tydligen.

jag har dock arbetat upp det här, det är inte ett ofrivilligt beteende. jag vet att jag får ett rykte, men det är likförbannat ett sätt att bli sedd. en självisk tanke och handling? YES!
och argumentet "Sexet är skönare om man är kär!" är för mig helt jävla otroligt. så fan heller?
sex är Sex. inte mer, inte mindre. om du ligger med någon och har inställningen "sex är bättre med känslor" så är det klart att du kommer njuta Mindre? därför tänker jag aldrig så och tar istället Vem jag vill, När jag vill och Hur jag vill.

Jakten på kärleken. Jakten på den perfekta partnern.
ett ordspråk som stämmer väldigt bra på kärleken är "Gräset är alltid grönare på andra sidan". När du väl har fått den perfekta, den "Rätta" och sedan ser dig omkring och tittar tillbaks på det du har kommer du upptäcka att "Det där vore nånting att försöka sig på" och inse att det man har är Gammalt, utnött och Ovärt. och tro mig, det tillfället kommer förr eller senare.
frågan är, Vad gör Du då?

det som faktiskt inspirerade mig Ytterliggare förutom en god väns råd är ett ännu ett citat jag hittade, uttalat av Margaret Mead. och med hennes ord tänker jag säga God Natt folket, och önska er ett fortsatt trevligt, kärleksfullt och lyckligt liv.



"Kom alltid ihåg att du är helt unik.
Precis som alla andra."
Margaret Mead

överflöd av ord.

jag finner ord meningslösa, men ack så värdefulla.
det är bara ord? kombinationer av bokstäver som bildar ett ord, som bildar en mening som i sin tur förökar sig och blir en färdig skrift.

med de orden vill jag säga, att Grymgreger har hittat kraft, och kommer fortsätta med sin blogg.

ny musik, nytt hopp.

jag har många gånger hört namnet på detta band, men alltid haft fördomar om dom. tänkt att det antingen är nåt jävla emoskit, eller nåt riktigt hårt black/doom metal band. men jag hade fel. Oj så fel jag hade! fantastiskt mycket fel.
men med tanke på deras speciella namn, så tänkte jag mig att det är säkerligen nåt skitcoolt folkmetal band från Spanien eller nånting i den stilen. men jag hade fel, Igen...

Ill Niño heter bandet, och spelar någon form av melodiös hardcore/heavy metal. Första gången jag någonsin hör bandet, och jag är helt såld. visserligen bara lyssnat på nyaste skivan, och lite från andra skivan, men hittills är det Helt Underbart.
Jag har i några dagar känt mig väldigt nere, trots att jag alltid gått runt med ett leende på läpparna. Men bakom ett leende döljer sig även någonting. i mitt fall har det inte varit lycka. men det har inte heller varit förtvivlan.
det har kanske bara varit av just ovissheten att inte veta vad som står på i mitt liv?

mitt känslomässiga liv är helt upp och ner, och jag inser att singellivet är lite av Min grej. det ändras självklart med tiden, tills jag hittar det jag är ute efter. och som vi alla vet, så får jag Alltid som/det jag vill ha. det är självklart en framgång för mig, men det är inte alltid det bästa.
men som den satanist jag är så "skiter" jag i dig... skämt åsido.

men i och med mitt nya musikfynd har jag upptäckt en grej jag egentligen kom underfund med för länge sen. att våga testa nya saker.
Musik är en Stor del av mitt liv, och att våga lyssna på Ill Niño är ett steg i rätt riktning. jag tänker inte bli som någon medlem i "256" som gör en rolig/ny/spännande/prövande sak per dag. men just att Våga testa mina vingar och Våga slå hårt emot marken. det är det jag gjort så många gånger förr, men aldrig riktigt kommit upp.

det ska det bli ändring på.
det har det blivit ändring på.

men om jag inte vore här i Karlskoga. om jag inte hade valt utbildningen till att bli fritidsledare så hade jag antagligen stått kvar i mina trasiga Vans utan att veta vart jag ska ta vägen. oavsett vad som händer, så vet jag flera stycken fritidsledare kan ta mig upp ur skiten... men inte bara fritidsledare för den delen.

Kumla, jag kommer aldrig glömma dig. alla år vi har tillsammans. alla människor du har fått mig att träffa. alla vänner jag har. alla känslor du har gett mig. allt du har fått mig att älska, allt du har fått mig att hata, allt du har visat mig... Kumla, jag älskar dig.

Men karlskoga är
jävligt grymt det också. <3

Var dag har nog av sin plåga.

//Grymgreger och Alice FFS^

everything happens for a reason.

Tjafan.
tidigare i veckan hade jag och Simon en rolig diskussion. den grundades på "skönaste sättet att dö på" (inga detaljer nämnda). Ifrån den diskussionen började vi snacka om Ödet. att verkligen Allting händer av en anledning och att den fria viljan egentligen inte existerar. den handlingen som du/jag gör, är redan bestämd. jag vet inte vad jag ska säga egentligen.
jag vill tro på ödet, men jag vet inte.

den 21 Januari smäller det. jag kommer befinna mig i Kumla från den 20 Januari och en vecka framåt (ungefär). varför? det ska jag tala om.
för er som inte vet om det, så har jag haft Otroligt mycket problem med halsen. Halsfluss För många gånger under året 2009. väldigt mottaglig till sjukdomar pga nedsatt immunförsvar. därför har jag tagit beslutet att skära sönder min hals lite grann.
Mina tonsiller skall opereras bort.
den 21 Januari skall jag infinna mig i Lindesberg klockan 07:30 för att invänta operation. efter operationen kommer det kännas som en Förjävlig halsfluss i ca 10 dagar. sedan är det över. Allting är över. ingen mer halsont.

okej, jag ska inte ta ut någon seger i förskott. antingen så slipper jag problemen med min hals totalt, eller så kommer min hals förbli sneknullad.
Jag ska faktiskt medge att jag är lite nervös. det är ett enkelt ingrepp, men jag är fortfarande orolig. jag vet inte riktigt varför. jag vet att ingenting kommer gå fel. men vad kan övriga konsekvenser bli? jag vet inte.

det kommer bli n hemsk morgon. till att börja med. JAG MÅSTE GÅ UPP TYP SEX! för att vara i Lindesberg halv åtta. jag får inte äta nånting Innan, och efter det kommer jag ha en sån Jävla smärta att jag inte Kan äta. JAG GILLAR JU ATT ÄTA! (även om jag äter mindre än vad jag har gjort tidigare.)

just nu sitter jag i Karlskoga och kan inte göra speciellt mycket. laddaren till min dator ligger Naturligtvis i Kumla. nånting ska man glömma när man åker hem. är det inte kläder, så är det sladdar istället.
nu känns det som att jag inte har nånting mer att säga, men jag tänker klämma in nånting vacker här.

Jag Älskar Karlskoga. och Karlskoga Folkhögskola är fan Ännu härligare än staden i sig. jag vet inte vad det är, men denna staden är magisk. heroisk. den utstrålar en värme, energi och glädje som Kumla aldrig lyckats med innan. jag är hel. denna en paladins aura är fan Ingenting i jämförelse med Karlskogas aura. <3
å andra sidan.

Allting faller,
förr eller senare faller allt.