panic is the final word.

Imorgon blir jag 18. Arton jävla år, och det är väl det de flesta ser fram emot?
skaffa körkort, gå på krogen, köpa snus och cigg lagligt... nästan alla möjligheter finns tillgängliga. men med detta kommer ett ansvar...

allting som är bra har alltid en nackdel. en konsekvens.
ett bra exempel som jag har lärt mig... Elin - Avståndet... det vore bara för bra för att vara sant att hon skulle bo Nära mig. att vi skulle bo nära varandra...

att fylla 18 låter soft.. men att bli vuxen skrämmer mig... visst, jag kommer inte bli mogen direkt efter att jag fyllt 18... det vet jag... men någon dag kommer den dagen då jag måste ansvara för mig själv, flytta hemifrån, skaffa jobb, sköta alla utgifter efter inkomster. en dag funkar det inte att förlita sig på bortskämdheten. en dag, kommer jag bli självständig...
och det känns som att den dagen är nära. den kommer närmre och närmre, och jag är inte säker på att jag kommer klara av det...
jag är inte ens säker på att jag Vill klara av det...

jag har panik... lika mycket kaotiska känslor som CPGLADA känslor inför denna dagen... jag är stressad, paranoid och ostabil.... men det jag vet, är att jag på något sätt måste ta mig igenom det här...



jag vet att efter detta inlägg kommer Macke fälla en klok tankeställare, Simon kommer peppa mig och Elin kommer lägga ner mer tid på mig. just nu, är ni det bästa jag har... och jävlar va ego jag lät ;o å andra sidan.... VEMS BLOGG VA?! xD

//ALiCE FFS^

Time will never heal any wounds...

Jag har läst. och jag har läst. och jag har tänkt.
FY SATAN va längesen jag rörde min blogg. jag har läst Mackes blogg och fått inspiration till att skriva. inte om någonting som han tagit upp, men Att skriva. det var äckligt längesen, och jag vet inte heller vart jag ska börja. jag börjar där jag står idag, och jag kommer för övrigt skita fullständigt i det som har hänt från mitt förra inlägg, och fram tills nu. de som vet vad som har hänt vet det, och ni andra har inte förlorat någonting i vilket fall som helst.

jag och simon har haft en liten verbal catfight (as I said, ni som vet vad det handlar om vet det, ni andra klarar er i vilket fall). jag har varit rädd. det säger jag inte emot om. och jag har tänkt. oj vad jag har tänkt. tänkt på hur mkt jag saknar det jag och simon hade Innan han fick mig att spela wow. nu låter det som att det var ett misstag att jag började spela wow, men det var det inte (kommer nog ännu ett blogg inlägg om det lite längre fram). tvärtom.
men jag saknar fortfarande det. när vi satt hemma hos han, repade Samma Gamla playlist med Moonrise. Samma, Gamla, Tråkiga Klassiker som har plockats bort från våran spel lista. när vi satt och spelade PS2 tillsammans. spel som Final Fantasy 10 och 11 (X och XI). Dynasty Warriors... omg. ta mig tillbaks...

men en sak Simon sa fick mig att rygga tillbaks, att reagera... att inse vad jag håller på med. jag tar simon mer och mer för givet. att jag ser igenom honom, och ser honom som en hopplös gamer. objektifierat honom och sett honom som en vän genom wow. inte en irl-polare som jag spelar wow med. jag har väl inte direkt undvikit simon. jag har snarare undvikit omvärlden för att slippa ta tag i de problemen jag har börjat få. inget personligt mot simon, inget personligt mot någon, jag har inte insett det förren nu bara. jag är för rädd för att möta en konflikt mot mig själv helt enkelt. jag använder dataspel som en flyktväg från samhället. från min verklighet.

det jag ville få fram av detta. var en ursäkt. en ursäkt till mitt sviniga, omogna beteende som har lett till att jag svikit flertal av mina vänner. de som lyckats tagit mig dit där jag är idag. de som varit min värld. de som alltid varit där. de som faktiskt alltid Är där, men jag är för blind för att se det. om jag kunde göra någonting för att gottgöra er, så gör jag det. jag tvekar inte.

the power of immortal two.

Grymgreger signar ut.


BTW.
GrymGregers Lanpalats är i Pålsboda 5-6-7 December.
Anmälningen och frågor sker via mail Grymgreger@gmail.com
tveka inte.


//glääääh.

Lyckligness

tisdag 28 oktober, jag kan inte tro att jag kan vara lyckligare. jag är så jävla glad. så Jääävla glad. om någon skulle se mig nu, skulle ni säkerligen tro att jag är cp (mer sär än vanligt iallafall). några av er vet varför . många andra har ingen aning. nu vill ni säkert jättegärna veta Varför. eller hur ?

i fredags åkte jag till älmhult. Morsan betalade (otippat nog). en ovanligt kort resa må jag säga, trots att jag fick stå hela vägen från koma till mjölby (ca 1 timme och 20 minuter). jag kan ju lugnt säga att mörkret, kylan och regnet i mjölby var Väldigt behövligt mot min varma, nervösa och kallsvettiga kropp. endast 20 minuters väntetid , men fortfarande lika underbart med verklig luft. sådana tillfällen håller mig vid liv. att veta att, nu är jag nästan halvvägs, och så känna verkligheten smiska mig hårt i ansiktet på ett brutalt, kinky sätt som är helt underbart. den känslan sitter i länge.

nästa stop, Alvesta. jag satt på tåget och läste. x2000 är Guuld. bredvid mig satt nån moderat-hora som verkligen inte fattade hur han skulle få igång internet. han ville få det till, att om man åker 2klass på tåg, behöver man inte betala för sj's internet. ne, okej. det var fel. när jag erbjöd mig hjälpa honom så skakade han på huvudet. efter en stund erbjöd jag mig igen, och då var svaret, inte helt olikt, nej. han nämnde också, att om Han inte kunde fixa det, så kunde definitivt inte Jag fixa det. jag försökte, och gissa vem som fick igång hans portabla internet. :) mwihihii..

väl i Alvesta, så blev jag hämtad av , ingen mindre än (nej, ingen är mindre än henne), Elin.. Elin Eliasson. den bästa personen jag vet. den personen som hjälpt mig ur alla dvalor jag gått igenom. hon som alltid funnits där när jag behövt henne (även om de gångerna varit väldigt få). vad som gör mig så jävla lycklig, är att jag är här nu. jag är verkligen här.
och denna gången är det inte över en helg. inte en eller två dagar av lovet. det är tamejfan Hela lovet. helgen blev en lugn helg. en underbar helg. måndagen så åkte vi in till byn och hälsade på elin Farmor och Farfar. SÅ JÄVLA SÖTA! sen köpte vi hårfärg åt mig (a) 2 förpackningar, när det egentligen behövdes 3 :) så nu har jag minsann svart hår med bruna slingor.

jag åker hem på söndag. söndagen den 2 november. jag vill inte.
det jag ville få ut av detta inlägg. är ... Elin gör mig lycklig. Elin gör mig hel. jag älskar henne. ja det är sant. Jag Älskar Elin Eliasson. jag kan inte leva utan henne. utan henne är jag tom...
nu lät det precis som att hon är den enda i mitt liv, men det stämmer inte. det finns många andra, och ni vet vilka ni är.
men jag älskar inte er på samma sätt som jag älskar Elin. jag väntar på den dagen då jag får henne. på den dagen hon blir Min. å vad jag väntar. å vad jag längtar.

ILY<3

A+E<3
//Grymgreger.

the day has come. the day I realized that I'm going down.

öppet hus i skolan idag. YAY. opepp som ett svin. men det är inte det som är problemet. det är inte heller mitt avstånd från Pepsi. det klarar jag fint. att jag inte spelar wow ? nej, det är inte därför.. jag trodde en gång att endast ett fåtal personer kunde bryta ner mig, men det är fel. jag har upptäckt en person till som kan förstöra min kevlarsjäl Utan problem.
det är inte Simon, det är inte Tony, det är inte Emma. nejnej...

Alf "Affe" Pettersson. 90 år gammal. 1918. Legendarisk hallsbergare (låter jättefånigt). han började spela fotboll i hallsbergs fotbollsklubb (jag minns inte korrekta namnet) när han var 14 år. efter det slutade han spela fotboll, för att istället Döma fotbollsmatcher. 1998 dömde han sin sista match, vid 80 års ålder. CREDS!
han har varit som en farfar för mig i och med att min riktiga farfar varit så okry och beroende av hjälp från vårdpersonal och att man inte kunde hitta på några aktiviteter med honom.
Affe har alltid varit pigg trots sin ålder. alltid varit vis. alltid hjälpt till att må bättre, skratta, le och må bra. det jag är jävligt rädd för, är att detta är över... alla blir gamla, men jag vill inte. JAG VILL FÖR HELVETE INTE!

sedan hans fru gick bort för ca 2 år sedan, har han haft det väldigt svårt. blivit svagare. orkat mindre. brytt sig mindre. en skada i benet har gjort honom ännu svagare, men stundtals verkar det gå över och verkar bra. i ögonblicket efter så faller det igen...


efter Öppet-hus idag i skolan så åkte jag vägen förbi och pratade med honom. det märks att han blivit mycket äldre än jag såg honom sist. och det har bara gått ett drygt halvår. han hör sämre, han har ännu mer ont i benet och även ont i det tidigare Friska benet. vi pratade lite allmänt och hade det trevligt. när jag skulle gå, började jag. JAG gråta. jag skulle dra hemmåt, och avslutade vårt hejdå med "vi ses" som vanligt..

"det är jag inte säker på. vi får hoppas" blev svaret, och han bröt ihop. han grät framför ögonen på mig, och jag har endast sett honom gråta En gång. det var på hans frus begravning. han grät. det gjorde likaså jag..
vafan menar han ? jag vill inte.... jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Sandra. Syster. jag ber dig.. jag ber dig om en sak.. åk till Hallsberg. Ta med dig William och hälsa på Affe. han skulle uppskatta det som fan. det skulle du med. alla skulle bli glada av det. gör det fan inte för min skull, jag skiter i det just nu. men snälla, gör det för åtminstone hans skull. jag gillar inte heller att hälsa på äldre människor. men en dag är vi lika gamla, och hur skulle det kännas ?



jag Älskar Affe så innåt helvete, och jag vet inte om jag orkar det här. jag är inte säker. jag vill inte har jag ju för fan sagt! jag vill inte. jag vill inte.

Hejdå lr nåt.

GoW 2

7 november. datumet då allt händer. då kriget verkligen bryter ut. då allting börjar på riktigt. då det mysiga kriget mellan mänskligheten och Locust tas på största allvar. det är galet.
förra helgen beställde jag Gears of War 2, och det var ett tillfälle jag faktiskt tappade andan ett tag. ett telefonsamtal till Game inne i örebro, och sedan är spelet mitt på release - dagen. jag är en lycklig jävla get. Precis efteråt drog jag ett djupt andetag och höll andan... folket på bussen måste tro att jag var dum i huvudet, men det är jag väl... lr ? efter en stund började mitt sms krieg. jag smsade de folk som står mig väldigt nära, och folk som faktiskt är intresserade (trodde jag).. det visade sig, att jag är nog den enda som är riktigt jävla Hypad på spelet... många jag diskuterat med är inte pepp alls. nåra ser fram emot småsaker av spelet. men jag är heltaggad på att fortsätta den episka storyn, i det episka kriget, som är gjort av EpicGames.

1an slutar med att man dödar Ram på ett tåg... själva slut-cutscene'n minns jag inte. men jag vill minnas att den slutade i stil med att hela storyn är slut efter att de kartlaggt alla gångar i underjorden där Locust (fienderna) utvecklas och sedan sprängt skiten ur dom.. men så är inte fallet.


i 2an fortsätter detta mirakulösa äventyr och blir till något värre, farligare och våldsammare. mer blod, mer taktik, mer möjligheter, fler vapen, fler fiender och skönare kommentarer från Cole Train.. <3 jag vet inte varför. men alla älskar honom. Cole Train, en stor kraftig afro-amerikansk neger som egentligen är ganska feg, men älskar att skjuta ner Locust's med så stora gevär som möjligt.. i 1an framgick inte det budskapet så bra, i och med att det kraftigaste vapnet är det alla COG-Soldiers är utrustade med. i 2an så kommer en Machinegun finnas (åtminstone över Live) och de kommer bli fett kul...
spelet är dessutom xbox 360 exklusivt, så inget mer tjaffs om buggar etc etc till pc och inget jävla whinande om att det fungerar dåligt på Mac... ÄNTLIGEN!

storyn i 2an är än så länge inte uppgiven. Men jag vet så mycket som att Locust's har kommit tillbaks, och tagit över i princip alla städer över hela världen och rensat stad efter stad på civila. de har lämnat en stad, eller snarare glömt en stad... och där håller alla överlevande till.. Marcus, Dom, Beard och Cole kommer fortsätta slåss tillsammans.. och nu gäller det att slå tillbaks mot dessa elaka, fula, kraftiga och starka locust's....
Dessutom kommer det en film om Gears of War. filmen bär samma namn, men jag har inte hört nånting alls om den.. så fort jag vet kommer jag uppdatera er.




nu ska jag prata med Elin i tele, så.. adjyy <3

inspirerande är han...

Marcus Norberg.

jag har många gånger tänkt, varför umgås jag inte med honom ?
vi har snackat i 3 ½ år drygt, men inte kommit varann speciellt nära. okej, det var en lögn... vi står varann ganska nära, trots det faktum att han och jag i princip Aldrig har umgåtts...
de 2 första åren resonerade jag.. "han är ju 2 år yngre än mig, det är klart att han är omogen". "jag kan ju inte umgås med någon som är 2 år yngre, det vore ganska sjukt"...

är det ? haha. nej. verkligen inte. han är Ärligt talat en av få personer jag verkligen ser upp till. han är inte en person som strävar efter total perfektion, men det han gör och det han säger är helt rätt, klockrent och värt att tänka över.. han spelar många spel som jag varit intresserad av länge, och han har Alltid en förklaring på frågor man har. han lyssnar på mycket musik som jag inte hade en aning om att det existerade, och han ger så mycket inspiration att hela tiden utveckla min musikaliska förmåga. men det bästa utav allt, han finns alltid tillgänglig när man behöver någon att tala med (jag pratar oftast inte om mina bekymmer, snarare pratar med någon för att inse hur gött jag egentligen har det). han vet (undermedvetet) när han ska vara social och när han ska vara inne på msn för att diskutera och reflektera över nya påfynd jag har att komma med.

jag tkr att det är väldigt synd att vi aldrig umgås irl. det är någonting jag verkligen skulle vilja uppleva. sitta @ hans place, spela spel tillsammans, diskutera världsliga fenomen och vardagliga problem som han upptäckt... jag vet att de är många..
Marcus, tro det eller ej men du är en av mina bästa vänner... trots att jag sällan nämner dig...

btw, kolla in killens blogg. det är Lätt värt det..
http://eviglidelse.blogspot.com/

omg va känslig jag blev. :(
nu vet ni iallafall.

jag sitter på lan at thy moment.
äh, jag drar.. TJEE!

//ALiCE FFS^

återfall återfall återfall återfall återfall... FAN!

jag trodde jag var starkare än så. jag trodde jag skulle klara det. men jag känner det i mina fingrar, att det går snart inte länge. jag har varit stark. riktigt stark om man frågar mig.. inte tänkt tanken på 4 veckor. Fyra Veckor gott folk.. och allt jag kan säga, det var sju helsikes roliga veckor..

en polare fick tillkaka sin dator häromdagen för den har varit på lagning. efter 5 veckor kom den tillbaks. längre än mig visserligen.. men iallafall. han och jag har genomlidit samma sak.. men as I said. en sak har vi åtminstone gemensamt.. en känsla. en lust. ett begär..

jag saknar WoW...
jag saknar de fina tiderna jag och grymgreger har haft tillsammans. då jag och Para spelade tillsammans. när jag och simon lirade lite Ally (vilket jag antagligen aldrig gör om när/om jag börjar igen), den gamla "oldSchool Barrens chat" på Sylvanas. och FlightPath'erna.. de söta lejonen med metall-svans och vingar som bara ser jävligt farliga ut.. att tigga från lvl 70'si Orgrimar.

jag har knappt något kul spel att lira. wow kunde man alltid sola på. hgl är äckelsvårt där jag är nu. kan ha speccat fel, och då måste jag spela om min blademaster..
wow vill jag börja med igen.. men jag är inte säker..

nu vill jag ha din åsikt. kommentera vad du tkr när du / om du läst detta. thx

//ALiCE FFS, aka Lallis

"gör inget dumt nu"

de orden fick mig att må riktigt dåligt. jag hatar det. jag umgicks med Minna idag (en tjej, en Vän, jag träffade för ca 1 ½ år sedan) och vi tittade på tv.snackade "gamla minnen". chillade @ my place med andra ord.
morsan ringer te mig, ganska otippat, och frågar om jag ska hänga med till syrran. jag svarade att jag inte kunde, men gav ingen anledning till att börja med. hon ifrågasatte (såklart) varför, och jag berättade som det var. att jag kollade på tv tillsammans med Minna. och då kommer orden...
först ett tvekande, och sen... "gör inget dumt nu" + en suck.

första tanken, WTF ?! vad tror hon om mig ? med lite eftertanke, kanske det inte var så svårt att lista ut vad hon tänkte. blickar man tillbaks på mitt liv, så har det varit en del personer inblandade. 70 % tjejer.. men som vi alla vet, förändringar sker med åren. jag är dessutom kär, och INTE i Minna.

när morsan och farsan kom hem så började det. jag visste det. av rutin håller sig far borta, medans anklagelserna stryper mig och sparkar luften ur mig.. anklagelserna, om att efter jag blev dumpad av julia har skaffat så många "brudar" jag kan, bara för att jag Kan.. anklagelser om att jag inte kan hålla ett förhållande..
att jag sedan flikade in att jag tyckte jag var bättre än morsan, i och med att jag träffar nya personer dagligen som jag börjar umgås med till skillnad från henne, var inte det smartaste jag gjort. det trissade upp grälet. Big Time. kanske lite tur på sätt och vis.. då hon utan vetskap om vad hon själv sa, hann avslöja lite roliga saker..

t.ex. att en av familjens bästa vänner har sagt till morsan och farsan att jag har massa KK's. och de tror att jag är en sån typ som ligger med alla. att de tror jag är player och inte nöjer mig med en brud.
ehhhe.. KUL.. som fan..

grejen är, att jag har lagt av med det. det var väl fränt typ, slutet av högstadiet. början av gymnasiet. förändring har skett. vad lönar det till att vara player ? är det inte sjukt mkt underbarare att ha någon. NÅGON som man alltid kan lita på, prata med om vad som helst och bara existera tillsammans med ?

men fortfarande. kul att morsan tror att jag ligger med alla mina vänner, bara för att jag har kontakt med många tjejer.. det är precis samma sak som att jag och simon skulle knulla varje gång vi ser på en film... att jag och tony skulle ha sexuellt umgänge så fort vi ligger i samma säng, spelar tvspel, ser på nån komedi, ligger och snackar lr vad som helst. vissa saker kan tydligen inte föräldrar förstå. och det är väl det jag får leva med..

och, på tal om tjejer osv. jag är kär. på riktigt. jag har varit det ett tag, men jag har inte insett allvaret förren nu. och det är kanske lika bra ? jag kan inte vara utan henne.. inte utan dina andetag, Elin Elly Jacquline Eliasson. inte utan dina andetag...

GrymGreger, StenSture och AlicE signar ut.
aye<3

weakness seems to be the strongest.

minuterna tickar. timarna går. dagar försvinner. och jag känner.
att jag blir svagare dag för dag.
vad hände ? vart tog min "powershield" vägen ? vart tog det där kraftfältet som skyddade mig mot alla motgångar vägen ?
det är inte det att jag förlorat livsglädjen. inte alls. men jag har tappat modet. modet att göra saker. modet att riskera saker. tar det säkra före det osäkra....
tar på mig för många arbetsuppgifter och vågar inte genomföra slut - produkten... det suger för övrigt..

för första gången på flera år känner jag mig sårbar, rädd... feg.
rädd för framtiden. om jag öppnar upp mig själv för någon, så vet de vilka knappar de ska trycka på för att förstöra mig.. och det är få personer som vet vad som gör mig riktigt deprimerad. jag tänker inte öppna mig här, inte nu. nån gång, kanske. men verkligen inte nu.. det kan jag inte..
det finns så mycket jag känner, så mycket jag vill säga. men det är så mycket jag är rädd för.
rädd för att ni ska få en felaktig bild av mig, att ni ska ogilla mig, att nån av er lämnar mig. jag klarar inte det, inte mer....



och jag tänkte på en annan sak. vad hände med "The power of three"? Alice, Josse och Becka? bossebus och beckabajs? försvann allting när bandet splittrades? lr var det redan borta då? jag saknar den tiden. jag saknar Josse. min "syster". men framför allt, jag saknar Becka.. hon har gjort så mycket för mig, fast jag har förträngt ungefär hälften.. som det ser ut nu, kommer det aldrig bli "vi 3" igen..
och så började man sjunga på 3'signalen.. "threeee, is a magic number... yes it is... it's a magic nuuumbeeer"... whatever.

mothership is going down.
gonatt, lr nåt.


Grymgreger signar ut, Slut.

fathua

"min farsa är.. feg, osäker, sårad, skärrad och rädd.. no less. men han vet precis vad han gör när han pillar på grejer (utom datorer). fixa bil, farsan gört. problem med moppen, farsan hjälper *pekar, skrattar, hjälper till*..."

så skrev jag tidigare i ett inlägg (Tears dont fall). en tillrättavisning av min riktiga syster fick mig att tänka. är det verkligen så dåligt ?
jag som inte är en del av Josses familj, har säkerligen en annan bild av Gunnar än vad jag har, eftersom att jag inte delar ett liv med honom..
jag som levt med min farsa i 17 ½ år har lärt mig hans egenskaper... det tidigare stycket var kanske dumt skrivet, eftersom jag bara lyfte fram hans sämre egenskaper..

men som min syster sa, farsan kommer alltid ställa upp för oss. som jag nämnde, problem med t.ex. moppe ? han finns där. skjuts te skolan när man missat tåget ? han finns där. spelning i örebro ? han hämtar. skjuts NÅNSTANS ? vi frågar farsan. ont om cash ? fråga farsan. Nån random fråga, farsan svarar alltid. svarar rätt ? kanske inte, men han har ett svar.. om det inte är korrekt, så är det för att det är hans "åsikt". hans sätt att se på saken...

jag kan inte säga att han är den "Bästa pappan", eftersom jag har ingen att jämföra med. lr, jag kan jämföra med vilken man med barn som helst, men det är fortfarande inte min farsa. så, det kanske på sätt och vis Är den bästa farsan..


om han mot All förmodan skulle läsa detta, så.. jag uppskattar att du är Min farsa.. glöm'et inte.

AlicE goes,
tuched.

titel ?

jag satt och snackade med lotta på msn.. lr, snackade och snackade, vi utbytte några ord..
hon berättade att hon var förvirrad. anledning : "jag vet inte var jag har dig..."
min första tanke.. oooo,kej.. är det bra lr dåligt ?
klart hon inte kommer förlora mig. vi har snackat såpass länge, att det känns som att hon alltid kommer vara "en del av mig"..... varken hon lr jag har ringt nåt spontan samtal. lite random sms, men inte mycket mer än så.. vi har aldrig träffats, och jag ska till sthlm i helgen utan hennes vetskap.. jag vet inte om jag kommer berätta det, men läser hon (mot förmodan) min blogg, så får hon reda på det iaf..

när jag hörde/läste "jag vet inte var jag har dig...", så blev jag jävligt glad dessutom..
jag har lyckats.
jag har gjort framsteg.

jag vill inte vara sådär spontant förutsägbar. jag vill inte att man alltid ska kunna lita på mig 24/7. att man alltid ska kunna ta mig för givet. att man alltid vet min reaktion, alltid vet vad jag gör, steget före.

när inte ens en av mina bästa vänner vet vart hon har mig, borde väl det betyda att jag på ett eller annat sätt har lyckats, lr ?

just had to say it.


förlåt att jag inte skrev så mycket, men det kan vara trevligt,
för en gång skull.

2+7<3

kärlek. the real deal.

ni som läste min förra blogg känner säkert igen namnet.. ni som känner mig känner säkerligen igen namnet.
jag kommer aldrig glömma henne.. Elin Eliasson, med ett stort jävla hjärta efteråt..
från 13 augusti till den 17 augusti var denna person här. HÄR. Kumla. den äckliga lilla staden som inte är känt för nånting annat än Fängelset.
denna helgen har varit mycket mer än en vanlig helg. jag har aldrig varit såhär glad i hela mitt liv. hela sommaren har jag väntat. sedan valborg har jag sett fram emot att träffa henne.... men nu..
kommer hon hit. till mig. jag är kär..

jag har också märkt, att det är en av få tjejer mina föräldrar nånsin accepterat (de accepterar inte ens mig), och responsen från mina vänner som vi träffat har varit goda (och då har vi bara träffat ca hälften). riktigt goda. precis som jag trodde.... för det finns ingenting direkt negativt med den här damen. smulan. limpan.. hon är helt fantastisk.

varför jag skriver detta, är för att jag är rädd. jag är så jävla rädd. jag kanske är jävligt paranoid och lättskrämd.. men senaste halvtimmen har hon varit rätt off. har jag gjort nånting ? var det nånting jag sa ? var det nånting jag glömt ? jag vet inte... eller så var hon bara trött och inte orkade vara social, jag vet inte..
vi var ute och träffade några av mina vänner, och hon somnade nästan ståendes mot ett träd. på vägen hem, så sa hon knappt nånting. väl hemma, sa hon knappt nånting. gjorde sig i ordning, och slocknade på sängen.. tror jag..
jag lägger mig bredvid, och berättar . att hon är det finaste som hänt mig (det är hon också, jag ljuger inte). att jag inte vill att hon ska åka. säger att hon inte får lämna mig... och jag talar om att, "jag lämnar dig aldrig"...

det var då jag hörde det. snyftandet. sover hon verkligen ? lr låtsades hon bara ? jag vet inte. jag tystnade. lika bra. jag har sagt det jag ville säga, med lr utan med-öron. men just, snyftandet. om hon nu hörde mig, var det positivt ? att hon gråter för att jag verkligen menade det, och att hon uppskattar mina ord och blir rörd av dom ? lr var det nåt negativt ? en diss, för att hon har nån bättre hemma i älmhult som sagt och menar samma sak, eller att hon inte vill ha mig, eller... jag vet inte.. jag vill inte tänka på det...

nu, 04 52 16 augusti, stänger jag av min dator. går och lägger mig. gråter. och eventuellt sover innan dagen som kommer. lite energi behövs antagligen.
jag måste bara avsluta med. att . offentliggöra, att Elin är det bästa som hänt mig. hon är otroligt snäll, bryr sig alltd, lyssnar alltid, finns alltid där, och är helt fantastisk.. jag skulle lätt kunna döda för henne. och det är inget skämt.. jag ser en framtid i hennes ögon, och jag vill aldrig att hon sluter sina ögon framför mig...

känslofyllt, men sant.
och snälla Petra (elins mor)
om du läser detta.
hata mig inte.......

//ALiCE FFS^

2+7= <3

ondska, en önskning

jag skrev tidigare att jag vill vara Pure Evil. ren ondska...
i helgen var jag på NärCon, och då spelade vi "Varulv". ett roll baserat spel där man sitter i ring. var och en har olika roller med olika krafter, vissa har inga krafter alls men är en stark karaktär som kan vinna allt i slutet....
jag fick rollen Syagon [shai-gon], som blev presenterad som "en person utan nåra krafter som helst. men är den ondaste personen som nånsin rört sin fot på denna patetiska värld. han har inte de förmåner som krävs för att döda någon, men han har stora förutsättningar att överleva och segra"
det, tillsammans med att Elin fått inspiration av mig (egentligen inte, eftersom hon haft tankarna lika länge som jag. men jag fick henne på sätt och vis att publicera en liknande text) har gjort fått mig att tänka....


jag vet vad jag kan ådstakomma. jag vet vem jag kan sänka. jag vet vem jag kan kränka så djupt, att personen önskar att det blir ett åtminstone ganska mjukt fall. men ska Jag vara ond, så är det ett platt jävla fall .. rakt ner i brunnen av "Hall of Fail". så lågt skall personen sjunka. och jag vet, att om jag stänger ute alla känslor, är jag kapabel till ond bråd död.
stänga ute alla känslor av kärlek, oro, närhet, känslor som är allmänt störande och bara lyssna till det kall jag nyss gett mig själv..

att jag skulle hoppa en random p12a med "emofrisyr", svarta cheap monday, en "Hug me or I shall destroy you" tshirt och nåra fräna dyra skate skor (DC) är för mig helt jävla otänkbart.. om jag nu skulle slå till, vet nog många av er vem jag skulle försöka mig på (ni som inte vet, behöver inte veta något namn.. det spelar ingen roll).. problemet där, är att jag verkligen inte Vill få hans uppmärksamhet. been there had that. och det var inte positivt.

ett gott motiv Varför.. men det blir mycket komplicerat. och frågan är egentligen, is it worth it ?
en del av mig skriker JA!..... en annan talar en sanning som klingar lite bättre... att när det gäller honom, behöver jag bara luta mig tillbax och titta på när han totalt kastar bort allting han nånsin haft. det han har. och att han stänger fler och fler dörrar till en god framtid. om jag väntar, så kommer jag säkerligen se honom gå ner i skiten.. och eftersom vi Antagligen ingår i en IAP (Icke Agressiv Pakt) känns det as I said, onödigt.


om jag skulle få en sådan idé att pressa nån ner i "Hall of Fail", så skulle det vara en person jag känner till. nån jag hört talats om. nån jag inte vet nånting om. ingen som har nåt rykte.. någon som aldrig skulle vara saknad mer än 2 veckor (ja, i kumla finns det faktiskt sådana personer). inte plocka någon efter känslor. plocka efter popularitet is the shit in this case..

jag vet inte längre om jag ska skratta lr gråta. jag vet inte om nånting ondt verkligen utveckas hos mig. för, på ett sätt vill jag verkligen det. på ett sätt vet jag inte om jag Verkligen klarar av det. om jag klarar av mer förödelse än vad jag skapat tidigare i mitt liv. det är tillräckligt, men jag kan inte få nog.

//ALiCE FFS^ @ 06:30 en söndag morgon..

ps. anmälning till Hall of Fail kan inte göras personligen. ds.

tryggheten failar.

vart jag än är, känner jag mig omgiven av idioter. av farliga saker som kommer skada mig. av redskap sända för att skada mig. lika mycket som jag oroar mig, så vet jag att det är ren bullshit. varje dag som går, ser jag att jag håller på att bli mer och mer vad jag en gång varit.
osäker, rädd och feg.

jag utvecklar en rädsla jag inte kan behärska. jag utvecklar någonting inom mig, som jag inte står ut med. Det betyder, att om jag fortsätter så kommer jag inte stå ut med mig själv. och ni vet nog vad det resulterar i... /cut.
vad beror allt detta på ? är det pga. min högsta önskan, att vara "Pure Evil" ? att inte ha några känslor, och kunna såra folk så djupt att de mer än allt Frivilligt kväver sig själva, när jag står och pekar, hånskrattar och sakta vänder ryggen till och går därifrån ? jag vet inte.
men jag vet att den "önskan" Aldrig kommer gå vägen. jag är helt enkelt för känslomässigt laddad. men jag säger inte att det är en dålig sak..

när jag är ute och går nånstans. så söker jag mig oftast till skuggorna. det är inte rädslan av att bli solbränd, det blir jag ganska gärna. men jag vill inte bli sedd. ja, ni hörde rätt. Attentionwhore-Alice har tröttnat på att bli sedd vart han än går.. jag är trött på alla snea blickar, alla ord, alla viskningar och alla pek mot mig.. mest av allt skulle jag bara , släcka ner hela världen. allting i totalt mörker. jag tål inte ljuset. ärligt talat, jag blir deprimerad av solljus.
jag blir deppig av lampor, upptända rum och ljus i huvud taget..

som tur är får jag nytt tangentbord nästa vecka så jag kan göra Allt i mitt egna mörker. ALLT.. jag är kung..


//ALiCE FFS har gjort sitt för ikväll..
ps. jag saknar Elin SÅ JÄVlA MYCKET.. ds.

tears dont fall.

och jag måste säga, att BFMV är jäävligt lätt att använda till en överskrift till blogg ^^

jag sitter hos josse.. och grät precis lite. inte fysiskt. det kan jag inte.. men jag gråter psykiskt.. jag insåg att, hennes pappa är den bästa som finns. han är alltid där för henne. han är alltid ett stöd. han klarar allting, ALLTING. han ser alltid en lösning i alla situationer, hur omöjliga de än är. hans retorik är så stark, att han kan sänka vem som helst. att han kan lyfta upp någon ur skiten, om han bara ville.

jag vet, han vill antagligen inte ägna sitt liv åt andras problem bara för att han har en sådan gåva... men så många gånger han har hjälpt till. en liten grej.. som väger mycket tyngre än nånting mina vänner, eller som mina föräldrar skulle säga. "men Alice. lita på dig själv. du klarar det"... "Alice, du behöver inte min hjälp. du fixar det".... "Det är inte så svårt, du klarar det".. "Ryck upp dig. se dig omkring. det finns mycket mer än det här att se. titta däråt *pekar* vad ser du ? bortom det finns en hel värld som väntar på att bli upptäckt återigen, men av någon ny person. kanske av dig Alice. av Dig"
just såna små ord. små, betydelsefulla ord med en kraft av förtroende och tillit. om jag fick, så skulle jag byta pappa med josse. ärligt talat, JA..

min farsa är.. feg, osäker, sårad, skärrad och rädd.. no less. men han vet precis vad han gör när han pillar på grejer (utom datorer). fixa bil, farsan gört. problem med moppen, farsan hjälper *pekar, skrattar, hjälper till*...

Gunnar (josses farsha) har alltid sinne för humor. sällan sur. alltid söt. alltid pålitlig. lite glömsk, fine.. men det är fan jag med.. jag finner så mycket inspiration hos honom.
jag har 3 förebilder. Gunnar, Reidar (handledaren på min tidigare praktik) och Para (claes, datanörd på min tidigare praktik)... längre fram, kommer jag berätta om just dessa personerna, nu har jag varken tid, ork eller lust...

Gunnar, Smulan.. du är min, och jag är din för evigt. jag är din trogna tjänare, och jag ställer upp på att vara din sysslo-hora :*

//Grym Greger <3

simon + jag + lan + ingen sömn at all = kreativet

jag måste bara säga. att jag har sovit påtok för Lite.
jag är på lan hos simon. simon ska snart jobba. vilket iofs suger, men kan bli rätt soft iallafall. vila upp mig tills han kommer hem igen :P

har fått en telefontid hos vårdcentralen klockan 08 40, och jag är inte alls pepp på det. jag vill sova, men måste hålla mig vaken tills jag fått en tid IRl. sen får jg äntligen min sömn, som jag inte kommer att kunna använda. eftersom jag inte kan sova så jävla bra. jag hoppas på det bästa...

för er som inte visste. så har jag fått massa utslag på händerna som jag trodde berodde på uttorkning av huden. smörjt med hudsalvor och "hydrokortison" salvor, men ingenting hjälper. så nu hoppas jag på nån über salva som kommer bota min hemska curse. jag trodde det var skabb, men har blivit tillrätta visad av både personer med erfarenhet (nämner inga namn) och lite bildsökningar på google och random sökningar på wikipedia... så nånting annat häftigt är det väl..

nu under tiden jag skrev så hann simon att gå. vilket är rätt tråkigt..
jag och simon har varit delvis osociala, dryga och relativt elaka mot varann. men där ligger också en enorm sarkasm mellan oss. en sarkasm egentligen bara vi förstår när vi använder. undermedvetet, men oj så jävla rolig den är :)


frammåt småti...... lr. aa. halv 7, 7 tiden så satte våran kreativa sida igång. nick på msn som var tagna från diablo karaktärer, interna skämt, skitsnack, bilddagboken.... och mkt mer än så. :)
och om ni blir besvikna på mitt sätt att skriva, så har jag än sak att skylla på.. Sömnbrist. (y)...

nu ska jag spela mera Hellgate London i väntan på vårdcentralens efterlängtade telefonsamtal.

Ey Yo //ALiCE FFS <3>

mina tankar gör en nostalgitripp till sommaren -99

OMG. jag pratade nyss med Elin i telefon (som för övrigt är helt bäst, utan tvekan) och då insåg jag, att jag saknar verkligen att vara 8 / 9 år gammal.. allting var så mkt enklare då. och man blev nöjd av de små sakerna..
få pengar till en glass. JIPPIE. dagen är räddad. familjen får hem en dator som är helkass, MIN DRÖM GÅR I UPPFYLLELSE. familjen åker ut på semester till västkusten.. Underbart :*

nu krävs det mycket mer än så.
farsan köper dator, den lever inte upp till mina förväntningar. morsan anstränger sig till att fjäska och göra god mat, det duger inte så jag köper en kebab rulle. dom åker till husvagnen på semester och har höga förväntningar på att jag ska följa med, jag stannar hemma och stökar till som satan i huset. mina behov mättas aldrig, och jag är mer och mer kräsen... har det med mognad att göra ? att jag blir äldre och mina behov blir större ?
men en händelse som har satt sina spår. är den dagen vår familj fick Windows 98..

en historisk händelse idag. en historisk händelse för 8½ år sen för mig.
att suttit och spelat på win*95 gick väl, sådär. 256 mb RAM*, 10 gig HDD*. ingen värsting dator vill jag lova. men den fyllde kraven för win98... min farsa, och familjens gemensamma vän Gunnar Blomberg fixade våran dator, jag minns att jag satt på en pall precis bredvid. kollade igenom alla instruktionsböcker och låtsas förstå precis vad som hände. jag hade ingen aning.. men den dagen visste jag, att så där ska jag också bli när jag blir stor.
jag minns skillnaden.. från ett platt, tråkigt och kantigt win95 till ett lite mindre kantigt win98. mera möjligheter, roligare miljö, mer öppet för möjligheter. Allt var bättre.
men framför allt, Känslan. Känslan av att ha nånting nytt. nånting snyggt. känslan av att, det är min dator.. win98 tog steget närmre att göra datorn mer personlig...

och se mig idag. datanörd, inga problem med att installera / avinstallera OS*. en typisk nörd. spelar, inte de nyaste spelen, men de spelen jag väl spelar, spelar jag rätt ofta. kan ladda ner, ladda upp, programmera enkla program. jag är påväg att bli den jag siktar på.... en tvätt-äkta, fullständig mjukvaru* data freak...

puss och kräm //ALiCE FFS<3

FAQ
win* står för Windows, som är ett operativsystem som används på de flesta hemdatorerna.
RAM* är en förkortning på "Random Acess Memory"... RAM minne är ett enklare ord för oss svenskar.. läs vidare på http://sv.wikipedia.org/wiki/Random_Access_Memory
HDD* är ett annat ord för Hard Disk Drive.. som mycket enkelt är en Hårddisk.
OS* är enkelt ett annat ord för Operativ System.. Windows, Ubuntu, Linux etc. etc.

WoW, Kärlek.. <3

under gårdagen hade jag och Tony ett litet, jävligt litet lan.. han lånade min dator och jag lånade farsans dator, satt i skilda rum, och spelade..
vi spelade spel som Heroes of might and magic III, wc3 (självklart), Diablo II och som toppen på verket, Starcraft. skitkul, det måste jag säga. alla dessa spel man en gång varit bra på, sätter sig och spelar och inser att... OJ, det märks att det var 6 år sen jag var en snuskig 12-åring utan liv som bara spelade starcraft dag ut och dag in i brist på annat..

okej, 6år sen var det visserligen inte.. men längesen kan jag lova. kommer inte ihåg nånting av min vinnartaktik... kommer inte ihåg nånting av vilka byggnader som är viktiga. kommer inte ihåg banorna.. Ingenting i princip.. på så sätt var det jävligt kul att det var just Tony jag mötte, eftersom det var hans första gång han spelade..


tony åkte hem halv 3 tiden, och jag blir ensam... det vill säga , jag ska spela wow.
startar upp det... väntar på laddningstiden... och äntligen.. spelet startas..
jag ser mig själv, med guldig rustning, blåa boots, röd "guild tabard" (en kappa som är en symbol för den guilden jag är med i) och min lila tuppkam... på min undead warrior med 2 svärd..
jag börjar med att springa ut ur staden och när jag springer förbi en vakt........

får jag gåshud. OH MY GOSH. det kan inte vara sant. den enda tanken som slog mig, var... varför har jag inte tänkt på det här förut ? varför har jag förbisett allting som är så underbart vackert ?
jag går iväg, pratar med Flight Master och flyger till Stonetalon Mountains för att lämna in och fortsätta med quest jag en gång höll på med. inser att, även om man sitter på ett lejon med vingar, så är spelet Jäävligt snyggt. kommer fram, och här är stan ännu mer detaljrik.. jag blir galen.. VARFÖR har jag inte tänkt på detta ? >.<

nog om det, jag vill bara förtydliga att, jag spelar wow. har gjort i drygt 3 månader och blir mer och mer besatt. men jag kan enkelt säga, att jag är en wow-spelare med full kontroll över mitt spelande.

Grym Greger säger farväl <3

shit happens, lr ?

först vill jag bara säga, att jag avskyr att vara inaktiv på blogg. vad som hände, vet jag inte. men jag kan inte gå in på min förra blogg iaf ^^ tur är kanske det. nu har jag fixat mig en nyare och framförallt Hetare blogg. kolla på adressen bara. grym greger, aj aj aj.

jag håller på att tappa alla. inte alla, men många. jag och elin talar knappt längre. simon umgås mer och mer med fohrs, och fohrs umgås mer med simon .. kul för dom.. grejen är att jag vill inte störa. jag vill inte känna mig som ett r-tarded bihang som hänger efter och stör. ja, så känner jag...

jag och abbe har inte pratat sedan "lanet" vi hade.. jag, abbe och en till... varför ? jag vet inte. jag spelar wow, ingen hör av sig till mig längre, och jag har tappat orken till att bry mig varför. egentligen vet jag varför. men jag vill inte inse det. jag vill inte.

josse, vet jag inte vad som har hänt. vi umgås inte. pratar knappt. varken tele lr msn. varken hon lr jag hör av oss till varann. thats, wierd. min "syster"... en gång mitt allt.

jag har lagt ner mitt gymmande, jag är för lat för att åka dit. jag har lagt ner att åka till mina vänner, jag är för lat för det. gissa varför jag glider ifrån mina vänner ? jag är för LAT för att höra av mig. det är drygt som fan att vara lat. men det är jääävligt soft..

lathet blandat med total glömska = jävligt dåligt.

men jag denna kvällen har jag satt upp nya mål.. när skolan börjar ska jag... 1. säga upp mig från jobbet... ingen mer chillmorgon med grabbarna på tidningen. inget mer chill med Kenneth. inte än iaf. 2. ta tag i att återgå till mina polare. be om förlåtelse för att jag dissat, och försöka satsa mer tid på dom som faktiskt fått mig att bli den jag är idag. 3. börja träna. jag behöver det. jag behöver gå ner i vikt, återigen. gymmet blir nog till att börja med, efter det kanske återgår till det som en gång var en stor del av mig. kampsport.
vore så jäävla roligt att gå ner i lokalen, slå satan på säckarna, på med skydden, och sparras mot jämnviktiga. slösa på energi, bara kötta... rå styrka BAM! min första boxningsrond på Länge.

jag har saknat den känslan. så grymt. Grymmt!

lets sign out.. //ALiCE FFS^