jag sitter hos josse.. och grät precis lite. inte fysiskt. det kan jag inte.. men jag gråter psykiskt.. jag insåg att, hennes pappa är den bästa som finns. han är alltid där för henne. han är alltid ett stöd. han klarar allting, ALLTING. han ser alltid en lösning i alla situationer, hur omöjliga de än är. hans retorik är så stark, att han kan sänka vem som helst. att han kan lyfta upp någon ur skiten, om han bara ville.
jag vet, han vill antagligen inte ägna sitt liv åt andras problem bara för att han har en sådan gåva... men så många gånger han har hjälpt till. en liten grej.. som väger mycket tyngre än nånting mina vänner, eller som mina föräldrar skulle säga. "men Alice. lita på dig själv. du klarar det"... "Alice, du behöver inte min hjälp. du fixar det".... "Det är inte så svårt, du klarar det".. "Ryck upp dig. se dig omkring. det finns mycket mer än det här att se. titta däråt *pekar* vad ser du ? bortom det finns en hel värld som väntar på att bli upptäckt återigen, men av någon ny person. kanske av dig Alice. av Dig"
just såna små ord. små, betydelsefulla ord med en kraft av förtroende och tillit. om jag fick, så skulle jag byta pappa med josse. ärligt talat, JA..
min farsa är.. feg, osäker, sårad, skärrad och rädd.. no less. men han vet precis vad han gör när han pillar på grejer (utom datorer). fixa bil, farsan gört. problem med moppen, farsan hjälper *pekar, skrattar, hjälper till*...
Gunnar (josses farsha) har alltid sinne för humor. sällan sur. alltid söt. alltid pålitlig. lite glömsk, fine.. men det är fan jag med.. jag finner så mycket inspiration hos honom.
jag har 3 förebilder. Gunnar, Reidar (handledaren på min tidigare praktik) och Para (claes, datanörd på min tidigare praktik)... längre fram, kommer jag berätta om just dessa personerna, nu har jag varken tid, ork eller lust...
Gunnar, Smulan.. du är min, och jag är din för evigt. jag är din trogna tjänare, och jag ställer upp på att vara din sysslo-hora :*
//Grym Greger <3