måndag 7 december 2009

förvänta dig ingenting.

Tjafan... månader sen jag bloggade senast,
och min ursäkt är att jag inte har nån ursäkt. du som gillar att läsa, tråkigt för dig. för dig som inte gillar bloggen, så är detta ännu en del av din dagliga plåga.

jag vet inte riktigt vart min fokus är just nu. den är inte på bloggen, inte på tvspel, inte på dataspel heller, inte på skolan och inte på det livet jag lämnade i Kumla. jag är inte vad jag en gång har varit. men det är fan dags att ändra på! eller?

Sit back, and Relax!


dagens blogg handlar om nånting som hände mig i helgen (otippat va?). Första gången på Riktigt länge var jag delaktig i att lana. de här små-lanen med mig och Simon räknas inte för övrigt. 2-3 personer som sitter och spelar wow är inte lan, det är snarare som att umgås utan det sociala behovet.

Jag fick nys om Pålsboda Lan (!) äntligen, och det var en helg jag Inte hade någonting speciellt planerat. Tidigare i veckan ringde jag Tony (det måste för övrigt varit veckan innan det) för att snacka lite random typ. så som vi aldrig brukar göra längre. jag skyller inte på tony, men jag tar inte all skuld själv. Han satt i samma rum som Para, och jag har nog inte varit så glad över att höra någons röst på läähäänge. han berättade att han skulle dyka upp på lanet, och jag blev Sjukt glad. ord kan inte beskriva den lycka och den värme som blossade upp inom mig. det går inte. dagarna gick, och Pålsboda Lanet närmade sig mer och mer. min glädje och förväntan över att möta Para en gång för alla växte och växte.

Jag tror inte att folk kunde se det på mig, men för en stund kände jag mig Lugn och Glad. Jag åkte först till Hallsberg på fredagen för att hälsa på Alléskolan. Skolan som satte etiketten på vem jag verkligen är. Skolan som hjälpte mig växa både psykiskt och fysiskt. Jag tänkte även hälsa på Rektorn som vi hade, bara för att se hur hon mår och visa att jag lever och att jag faktiskt klarade av skolan trots hennes pedagogiska tvivel.
men redan där började besvikelsens kickar sparka mig hårt. hon hade fått ett Bättre erbjudande från en verksamhet som tar hand om handikappade ungdomar och vuxna (inte särskola). Men det var ingenting. Jag tänkte att jag pratar med min förra SYO-konsulent, han är Säkerligen intresserad av att veta att jag börjat på en eftergymnasial utbildning. men det var ett osäkert knep att försöka få tillbaka mitt välmående.
jag gick ut efter att ha blivit nobbad av en attityd som var så svår att förstå att jag inte vet om det var ett positivt eller negativt besök...

jag for iväg till Elevrådet, där jag spenderat mestadels av min gymnasietid (ja, jag skolkade ganska friskt). träffade gamla Elevrådare, och fy satan så nice. då kom mitt välmående tillbaks, jag ska ju faktiskt träffa Para senare!

senare drog jag till P-boda, träffade på Reidar (<3) och alla andra gamla vänner från P-boda lanen. Jäävlar va jag har flyttat hemifrån. jag har inte haft en tanke på dom förens jag väl kom dit. Kimpa, Stoffe, Svenne, Tätele, CARLSSON (<3), lill David och många fler... men ingen para.

I mer än en vecka har jag sett fram emot att träffa Para och gosa med honom ordentligt. var han där? neej. klockan var bara fem (17:00), så han kanske skulle dyka upp senare?
nej. det gjorde han inte.
I en veckas tid har jag längtat, trånat, fantiserat och föreställt mig hur Para har blivit. har han blivit Seriös? eller är han den mysiga kissen som jag lärt känna? har han drygat till sig som fan och hatar alla, eller har han blivit mer givmild och emotionell (inte emo) än förut?
det återstår att se. för denna gången syntes ingen para till...

Förväntningar bygger upp Besvikelser. hädanefter så ska jag inte förvänta mig någonting av någon. jag vill inte se mig sån igen...



dock träffade jag en karaktär som verkligen lyste upp mig. Chris. en sjukt snäll (och söt) tjej som var polare med Stoffe/Kimpa/Olle/Vincent etc. jag hade verkligen inte förväntat mig att hon och jag skulle "Klicka" så bra som vi gjorde...
ifall hon inte befunnit sig på det lanet, så hade jag antagligen dragit lördag förmiddag.


Tack Chris. du gjorde denna teori möjlig. om du placerar "ribban" Lågt, så kommer du finna mer lycka än ifall du placerar "ribban" Högt.



Grymgreger hungrig.
Grymgreger ÄTA!

the game och farväl.

finally.