Eldsjäl? javisst!

Jag som studerar till Fritidsledare har många gånger snubblat över ordet Eldsjäl.
vad är en eldsjäl och vart finns dom? kan vem som helst bli en eldsjäl?

en Eldsjäl kan ha olika betydelser för många. för vissa är en Eldsjäl en person som bryr sig och spenderar tid till den som behöver hjälpen även Efter avslutad arbetstimma. för andra så är en Eldsjäl kanske någon religiös person.
för vissa, så finns inte begreppet eldsjäl.
Eldsjälar finns närmre än vi tror. Jag vill tro, att vi alla verkligen Brinner för någonting och skulle gå över fruset hav för att nå sitt mål.

Denna helg har jag spenderat i Kumla. på Fredagen var det Sydnärketoppen (SNT) och idag (lördag) var det Rockkarusellens Katapult. det var då jag insåg, att Studiefrämjandets arbetsstab är Helt sålda på sitt arbete. de arbetar generellt inga helger, och stänger den allmänna verksamheten på fredagen. Studiefrämjandet i Kumla består av eldsjälar. Det var vid det skedet jag insåg, att Jag är en av dom. Jag är en eldsjäl.
det jag Verkligen brinner för, är musiken. och det är inte bara visor jag uppskattar. Allting som skapas väcker känslor. om man inte gillar en låt, så väcker den likförbannat en känsla, right? en känsla av i värsta fall avsky (MEN DEN RÄKNAS!).


Jag har sett så många musiker denna helg, att jag inte vet vad jag ska göra med mina känslor riktigt. jag kan inte hålla dom inom mig. Musiken var definitivt inte riktad till mig, men jag tog åt mig Allt. Jag har inte bara blivit inspirerad till mitt egna musikskapande, utan att skapa möjligheter till nya musiker att kliva fram i rampljuset... Om så för endast 5 minuter. att stå på en scen och veta att "nu är det Jag som har uppmärksamheten" är prislöst.
Jag vill göra det möjligt för Alla som vill ha den chansen, ATT TA DEN.
Och självklart, att chansen Finns.

jag kommer sova väl inatt. efter alla dessa upplevelser, alla hårresningar, alla vackra och mindre vackra toner, alla potentiella musiker och allt Härligt som träffat mig. Jag har verkligen Ingenting att klanka ner på.


Studiefrämjandet i Kumla och Sydliga Närke, TACK så otroligt mycket för allt ni gjort och allting ni kommer att göra. Tack.

//Alice FFS
En STOLT eldsjäl

In loving memory.

Igår morse kände jag mig jävligt krasslig. huvudvärk, halsont och allmänt känslomässig.
Malla har varit här hela helgen, vilket iofs har varit väl behövt.

i Torsdags så fyllde jag 20. var var så speciellt? jag blev ju inte direkt någon ny människa. jag är fortfarande samma trasiga människa med en ny ålder samt privilegiet att inhandla egen alkohol, trots det faktum att jag dricker alkohol väldigt sällan.
Fredags däremot så tog jag tillfället i akt och införskaffade mig Elk, Sveriges godaste öl om jag får säga vad jag tycker. visst är det intressant hur berusning kan få människan att glömma tid, rum, problem och perspektiv på vad som är viktigt respektive oviktigt?







Jag har en teori. Endorfiner är kroppens egna lyckodrog som utlöses vid konsumering av Choklad, köttsligt umgänge (dvs. sex/sexuellt relaterade aktiviteter och närhet till en annan människas kropp), kärlek och diverse saker som gör oss lyckliga (i mitt fall tvspel). det sägs att man inte kan få för mycket av det goda, medans andra säger att man ska passa sig för att njuta för mycket. min teori grundar sig i det sista uttalandet, att det Faktiskt går att få för mycket av det goda. I fallet att få för hög dos av endorfin, så är min teori att det får en plötslig vändning och istället för lyckan av att hoppa på molnen, så går molnet sönder och man faller. Man faller fort, och får jävligt ont när man landar -Om man landar.

Idag, så brast jag. vid lunchen frågade min mor mig om en räkning till hyran som låg på internatet, hennes fråga var gällande om den var betald eller inte, då jag tog den frågan som en förolämpning. Jag är så trött, därav min utmattade reaktion. jag orkar liksom inte bry mig längre, jag står inte pall för att "diagnostisera" människors värderingar ang. mitt egna beteende. "Faller en, Faller alla", och visst är det så.

och Där, så fick jag min teori beprövad. i mitt fall, så är den Sann, vilket betyder att jag i fortsättningen kommer akta mig mer för att må bra.

Idag, om en timme ca, så kommer släkten min och firar "den stora dagen". inget illa mot släkten, men jag kunde ha varit gladare om de Inte kom. det är visserligen roligt med uppmärksamhet, det är det Alltid. men det är inte samma sak utan honom. som sagt, Släkten i all ära, men jag kommer inte njuta av kalaset. Alf, jag saknar dig.

ingenting har varit sig likt efter din bortgång. jag saknar dig Alf Petterson. du är den enda människa som Verkligen förstått mig, den enda människa. som Jag vågat visa mina monster för.
jag har alltid sett upp till dig. Alltid.
minns du hur vi stod på bron i hallsberg som går över järnvägen? minns du? då vi pratade om hur vi skulle borra hål i glaset och Kissa på tågen? jag minns.
jag glömmer det Aldrig.
du är för evigt mitt Allt. glöm inte det, Affe, "Hallsbergsgrabben".


min Stora dag blev aldrig sådär Episk som jag hoppades på, och det är pga dig.
"Det finns en glädje större än sorgen, Glädjen att minnas."

jag älskar dig Alf.
Yours truly, //Alice FFS

Det är minsann ingen vanlig dag idag, det har Lotta på bråkmakargatan sagt!

året är 1990, datumet är den nionde December.
Dagen, då legenden föddes.

Legend var väl att ta i. Men med tanke på att i princip ingen kommer läsa detta trots att jag postar det på facebook så är det väl ingenting att bli upprörd över. right?

jag saknar Simon. jag läste lite från hans sista blogginlägg (postat för 11 månader sen), jag citerar: "Man ska inte må bra, man ska helt enkelt bara inte må dåligt."
och kanske är det som han säger? jag tror det. Jag aktar mig för att må bra, pga risken att bli besviken och istället må dåligt över resultatet.

jag mår dåligt, det är varken någon hemlighet eller någon nyhet. Varför?
det är en fråga även jag ställer mig själv.
jag har allting jag kan be om. jag har en familj, jag har en "familj" (Internatet), jag har en awesome flickvän samt Väldigt goda vänner både i Karlskoga och Kumla (även diverse andra städer i Svea rike, ni vet vilka ni är).
jag vet vart jag har er, ni vet var ni har mig.

-jag har fallit länge nu. just nu, så sitter jag på botten av detta bottenlösa hål, under tiden som ni går förbi och ser på mig. jag ser barnen som så oskyldigt leker med varann. Leker, utan en enda tanke på livet stora frågor, livets gåtor och problem. -Ni är ännu för små för att förstå dom.
Det kommer med åren, som man så vackert säger.


I skrivande stund lyssnar jag på Andy McKee och inser mer och mer att lugn musik som Dessutom är akustisk inte hjälper mig i mitt mående. Men det finns inte heller någon annan musik som är tilltalande för just mig.


Jag minns när Jag var liten. då var det roligt att fylla år.
jag minns natten Innan födelsedagen. eller snarare, strax innan marschen mot sängen. den otroligt Mysiga känslan av spänning och vetskapen av att: "Imorgon blir jag sedd och behandlad som en kung, även om det varar i bara tio sekunder!".
en natt som denna är Omöjlig att komma i stämning.

Sömnlöst kommer jag ligga och se upp i mitt tak. Taket, som fylls av nattens mörker. Mörkret, som ligger över mig likt en kudde som kväver mig.
Det låter lite som att jag har tappat livsgnistan helt, men det har jag inte. Så enkelt blir du inte av med mig.

jag fyller Tjugo år. Tjugo jävla år. byebye tonår, du Underbara tonår.
jag skulle vilja gå tillbaks 1 år i mitt liv, med kunskapen om vad som komma skall, och ta reda på Vad som gick snett på vägen. för Detta, är Riktigt drygt att försöka reparera.

På tal om reparation, nu skall jag försöka
återställa mitt rum här på internatet
till någonting man faktiskt Vill bo i. Ett rum
som inte ser lika bebott och slitet ut
som mitt gör i skrivande stund.

Hoppas eran dag blir bättre än vad min kommer bli.

//Alice FFS och Grymgreger går vidare mot Nya äventyr.
PUSS HEJ!