inspirerande är han...

Marcus Norberg.

jag har många gånger tänkt, varför umgås jag inte med honom ?
vi har snackat i 3 ½ år drygt, men inte kommit varann speciellt nära. okej, det var en lögn... vi står varann ganska nära, trots det faktum att han och jag i princip Aldrig har umgåtts...
de 2 första åren resonerade jag.. "han är ju 2 år yngre än mig, det är klart att han är omogen". "jag kan ju inte umgås med någon som är 2 år yngre, det vore ganska sjukt"...

är det ? haha. nej. verkligen inte. han är Ärligt talat en av få personer jag verkligen ser upp till. han är inte en person som strävar efter total perfektion, men det han gör och det han säger är helt rätt, klockrent och värt att tänka över.. han spelar många spel som jag varit intresserad av länge, och han har Alltid en förklaring på frågor man har. han lyssnar på mycket musik som jag inte hade en aning om att det existerade, och han ger så mycket inspiration att hela tiden utveckla min musikaliska förmåga. men det bästa utav allt, han finns alltid tillgänglig när man behöver någon att tala med (jag pratar oftast inte om mina bekymmer, snarare pratar med någon för att inse hur gött jag egentligen har det). han vet (undermedvetet) när han ska vara social och när han ska vara inne på msn för att diskutera och reflektera över nya påfynd jag har att komma med.

jag tkr att det är väldigt synd att vi aldrig umgås irl. det är någonting jag verkligen skulle vilja uppleva. sitta @ hans place, spela spel tillsammans, diskutera världsliga fenomen och vardagliga problem som han upptäckt... jag vet att de är många..
Marcus, tro det eller ej men du är en av mina bästa vänner... trots att jag sällan nämner dig...

btw, kolla in killens blogg. det är Lätt värt det..
http://eviglidelse.blogspot.com/

omg va känslig jag blev. :(
nu vet ni iallafall.

jag sitter på lan at thy moment.
äh, jag drar.. TJEE!

//ALiCE FFS^

återfall återfall återfall återfall återfall... FAN!

jag trodde jag var starkare än så. jag trodde jag skulle klara det. men jag känner det i mina fingrar, att det går snart inte länge. jag har varit stark. riktigt stark om man frågar mig.. inte tänkt tanken på 4 veckor. Fyra Veckor gott folk.. och allt jag kan säga, det var sju helsikes roliga veckor..

en polare fick tillkaka sin dator häromdagen för den har varit på lagning. efter 5 veckor kom den tillbaks. längre än mig visserligen.. men iallafall. han och jag har genomlidit samma sak.. men as I said. en sak har vi åtminstone gemensamt.. en känsla. en lust. ett begär..

jag saknar WoW...
jag saknar de fina tiderna jag och grymgreger har haft tillsammans. då jag och Para spelade tillsammans. när jag och simon lirade lite Ally (vilket jag antagligen aldrig gör om när/om jag börjar igen), den gamla "oldSchool Barrens chat" på Sylvanas. och FlightPath'erna.. de söta lejonen med metall-svans och vingar som bara ser jävligt farliga ut.. att tigga från lvl 70'si Orgrimar.

jag har knappt något kul spel att lira. wow kunde man alltid sola på. hgl är äckelsvårt där jag är nu. kan ha speccat fel, och då måste jag spela om min blademaster..
wow vill jag börja med igen.. men jag är inte säker..

nu vill jag ha din åsikt. kommentera vad du tkr när du / om du läst detta. thx

//ALiCE FFS, aka Lallis

"gör inget dumt nu"

de orden fick mig att må riktigt dåligt. jag hatar det. jag umgicks med Minna idag (en tjej, en Vän, jag träffade för ca 1 ½ år sedan) och vi tittade på tv.snackade "gamla minnen". chillade @ my place med andra ord.
morsan ringer te mig, ganska otippat, och frågar om jag ska hänga med till syrran. jag svarade att jag inte kunde, men gav ingen anledning till att börja med. hon ifrågasatte (såklart) varför, och jag berättade som det var. att jag kollade på tv tillsammans med Minna. och då kommer orden...
först ett tvekande, och sen... "gör inget dumt nu" + en suck.

första tanken, WTF ?! vad tror hon om mig ? med lite eftertanke, kanske det inte var så svårt att lista ut vad hon tänkte. blickar man tillbaks på mitt liv, så har det varit en del personer inblandade. 70 % tjejer.. men som vi alla vet, förändringar sker med åren. jag är dessutom kär, och INTE i Minna.

när morsan och farsan kom hem så började det. jag visste det. av rutin håller sig far borta, medans anklagelserna stryper mig och sparkar luften ur mig.. anklagelserna, om att efter jag blev dumpad av julia har skaffat så många "brudar" jag kan, bara för att jag Kan.. anklagelser om att jag inte kan hålla ett förhållande..
att jag sedan flikade in att jag tyckte jag var bättre än morsan, i och med att jag träffar nya personer dagligen som jag börjar umgås med till skillnad från henne, var inte det smartaste jag gjort. det trissade upp grälet. Big Time. kanske lite tur på sätt och vis.. då hon utan vetskap om vad hon själv sa, hann avslöja lite roliga saker..

t.ex. att en av familjens bästa vänner har sagt till morsan och farsan att jag har massa KK's. och de tror att jag är en sån typ som ligger med alla. att de tror jag är player och inte nöjer mig med en brud.
ehhhe.. KUL.. som fan..

grejen är, att jag har lagt av med det. det var väl fränt typ, slutet av högstadiet. början av gymnasiet. förändring har skett. vad lönar det till att vara player ? är det inte sjukt mkt underbarare att ha någon. NÅGON som man alltid kan lita på, prata med om vad som helst och bara existera tillsammans med ?

men fortfarande. kul att morsan tror att jag ligger med alla mina vänner, bara för att jag har kontakt med många tjejer.. det är precis samma sak som att jag och simon skulle knulla varje gång vi ser på en film... att jag och tony skulle ha sexuellt umgänge så fort vi ligger i samma säng, spelar tvspel, ser på nån komedi, ligger och snackar lr vad som helst. vissa saker kan tydligen inte föräldrar förstå. och det är väl det jag får leva med..

och, på tal om tjejer osv. jag är kär. på riktigt. jag har varit det ett tag, men jag har inte insett allvaret förren nu. och det är kanske lika bra ? jag kan inte vara utan henne.. inte utan dina andetag, Elin Elly Jacquline Eliasson. inte utan dina andetag...

GrymGreger, StenSture och AlicE signar ut.
aye<3

weakness seems to be the strongest.

minuterna tickar. timarna går. dagar försvinner. och jag känner.
att jag blir svagare dag för dag.
vad hände ? vart tog min "powershield" vägen ? vart tog det där kraftfältet som skyddade mig mot alla motgångar vägen ?
det är inte det att jag förlorat livsglädjen. inte alls. men jag har tappat modet. modet att göra saker. modet att riskera saker. tar det säkra före det osäkra....
tar på mig för många arbetsuppgifter och vågar inte genomföra slut - produkten... det suger för övrigt..

för första gången på flera år känner jag mig sårbar, rädd... feg.
rädd för framtiden. om jag öppnar upp mig själv för någon, så vet de vilka knappar de ska trycka på för att förstöra mig.. och det är få personer som vet vad som gör mig riktigt deprimerad. jag tänker inte öppna mig här, inte nu. nån gång, kanske. men verkligen inte nu.. det kan jag inte..
det finns så mycket jag känner, så mycket jag vill säga. men det är så mycket jag är rädd för.
rädd för att ni ska få en felaktig bild av mig, att ni ska ogilla mig, att nån av er lämnar mig. jag klarar inte det, inte mer....



och jag tänkte på en annan sak. vad hände med "The power of three"? Alice, Josse och Becka? bossebus och beckabajs? försvann allting när bandet splittrades? lr var det redan borta då? jag saknar den tiden. jag saknar Josse. min "syster". men framför allt, jag saknar Becka.. hon har gjort så mycket för mig, fast jag har förträngt ungefär hälften.. som det ser ut nu, kommer det aldrig bli "vi 3" igen..
och så började man sjunga på 3'signalen.. "threeee, is a magic number... yes it is... it's a magic nuuumbeeer"... whatever.

mothership is going down.
gonatt, lr nåt.


Grymgreger signar ut, Slut.