jag verkar glad. jag verkar ha gått vidare. jag spelar lycklig... men som man brukar säga, "skenet bedrar"...
jag kommer aldrig glömma Biblioteket... aldrig glömma vägen till biblioteket... då jag gick och skvätte Slask på dig, fällde dig, och bar på all min packning... aldrig glömma den första kramen jag fick av dig, aldrig glömma ditt nervösa beteende precis när jag träffat dig... hur jag nervöst pillade sönder en tändare, för att få din uppmärksamhet... aldrig kommer jag heller glömma, att jag "raggade" på butiksbiträdet inne på CityGross. hur det var att vandra ut och in genom växjös affärer. jag glömmer aldrig ditt leende, eller din strävan efter vitt hår (ursäkta, platina-blont), eller dina läppar... dina jävla läppar. smaken av dina läppar + foundation äro oemotståndlig... de skratt vi delat med varann. all den tid vi delat med varann. de tårar vi delat, den intimitet vi en gång haft... det är svårt, och jag vet fortfarande inte hur jag ska gå till väga... jag vet inte vad jag vill... jag vet inte vad jag vågar...
jag vill ha dig tillbaks. men jag kommer antagligen att fortsätta såra dig, likaså att du kommer såra mig. jag vill offra mitt liv här för dig, men jag vet inte om det är värt det. försöka gå vidare, eller försöka reparera det som en gång varit helt perfekt? det är frågan...
"Hiss eller Diss?"
jag vill, jag vill, jag vill, jag vill inte...
"Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår"
//Grymgreger
