men som ni Trogna läsare vet, så är jag inte världsbäst på att blogga regelbundet. vissa stunder mer, andra inte alls. men Nu kära vänner, är det dags igen.
jag garanterar aldrig att ni kommer förstå, men som den sanna egoist jag är så är det viktigaste att Jag förstår. *smile*
Idag, Fredagen den 23 april, så var jag minsann i örebro. det som inspirerade mest var faktiskt Inte mötet med ett par goda vänner till mig, utan snarare när jag var iväg till musikaffären Jam och upplevde härlig musik när den är som bäst... Live! bandet Meadows Ever Bleeding (för er som inte vet vilka det är, kolla upp det på youtube direkt efter läsningen!) spelade på scenen. för mig är det ett väldigt spännande band för de lyckas alltid förstöra mig. få mig att tänka på framtiden bland annat, och tänka igenom saker och ting som är för mig helt självklart, men för andra någonting unikt.
De är inte som många band idag. De tar sig tid att Se publiken och presentera sina låtar. inte presentera låtar vid endast namn, utan även reflektera låtarna. Någonting i stil med "när jag skrev den här låten, så hade jag precis innan låtit mig själv glädjas av mina barns energi" skulle inte vara en helt oväntad presentation till kommande låt men för många andra band är en låt just, En Låt. inget mer, inget mindre. bara ännu en låt med text och musik, utan värdegrund som presenteras (om den ens finns).
det är inte första gången jag ser det här bandet, och inte sista. hade jag pengar och tid så skulle jag utan tvekan åka land och rike kring Bara för att avnjuta det ruset jag varje gång fått äran att uppleva när de spelat.
Jag tänkte på en grej, kopplat till en skrift i ett tidigare inlägg om kärleken till min stad. förut så har jag nämnt att Karlskoga är magi. Jag mår aldrig dåligt här, och allting är perfekt här osv osv. det är en lögn. en fet jävla lögn.
visst fanns det en tid då jag och Karlskoga verkade som gjorda för varann, men den stunden är över nu, för länge sedan. Karlskoga är inte bättre än någon annan stad.
jag låter inte mig själv må bra när jag är här. nu reagerar ni nog i stil med att jag mår dåligt, vilket är fel... jag mår såpass Dugligt att jag inte förpestar någon med varken Glädje eller Sorg (visst har jag mina stunder, men det har vi alla). om jag mår Jättebra en dag, så kan någon (vem som helst) ta ner mig till den svacka som kommer efter ett lyckorus. om jag Istället mår dåligt, så kan ingen trycka ner mig mer än vad jag själv redan gjort.
och snälla. Snälla. kommentera inte någonting i stil med "jag finns för dig om du behöver snacka". jag vet vart jag har er, och där kommer ni att stanna.
och glöm inte!
Kärlek är ingenting annat än lycka framställt av Endorfin...
/Grymgreger
