Fredagen den 12 Juni var den dagen, då jag aldrig mer behöver gå tillbaks till skolan. till Alléskolan. de tre åren som förhindrat mig till att göra olika grejer. Tre långa år med en klass jag aldrig kunnat spela ut mig själv helt... Trodde jag.
I själva verket så är Alléskolan den plats där jag Verkligen kan vara mig själv. Alléskolan (och gymnasietiden i huvud taget) är den tiden som har förstärkt mina bra sidor, som har ändrat mina visioner, plockat ner mig på jorden och gett mig realistiska hopp om mitt liv. än så länge, är det den bästa tiden i mitt liv. och jag kan inte låta bli att tacka BF3A för tre helt jävla fantastiskt underbara år. oavsett många motgångar, har framgångarna vägt tyngre...
jag tänker inte nämna några namn, men Speciellt tack till *ni vet vilka ni är, om inte... FUU*
Mycket tankar kring studenten har jag haft... vilka kommer jag nånsin prata mer med? kommer jag nånsin stöta på de som gick i min klass? kommer jag nånsin Sakna min klass, eller kommer livet leka vidare?
jag vågar inte tänka på det, jag låter tiden bestämma det...
igår (tisdag) var jag in till Hallsberg, drog till Alléskolan och lämnade in böcker jag har haft hemma osv osv... det var då det slog mig. jag kommer sakna korridorerna i Ekonomen (/Hus E). alla timmar vi spenderat på att sitta utanför sal E214 för att vänta på lärare som dykt upp senare eller för att vi elever tittat fel på schemat då vi inte haft lektion. Jag kommer sakna springet mellan salarna. men det jag kommer sakna mest är fan Grupprummen... där vi satt och skolkade, trots att vi fått närvaro och uppgifter att göra... sitta där, chilla och spela kort etc etc. Lärarna i all ära, men Grupprummen <33<3<3<3<3
Mmmmhhhmmmm <3 *NamNamNam*
det var ett stort tillfälle för mig. jag kände mig helt plötsligt, för första gången på länge, Vuxen... jag var visserligen där för att lämna tillbaks böcker, men jag var där Frivilligt och inte längre som en elev... jag tittade ut över caféterian i några minuter och tänkte på vilket bord jag aldrig suttit vid och då insåg jag en annan grej, jag har varit precis Överallt i ekonomen... minnen som, jag vet inte om de är bra eller dåliga, kommer finnas kvar länge...
men allt är tack vare BF3A... utan er, skulle detta inte vara en så här stor grej för mig. ni har alltid funnits där. Alltid fått mig på bättre humör. Alltid...
jag var nära på att gråta när jag tittade ner på caféterian, men bara för att jag är så Metal kunde jag inte släppa ut det.
//Grymgreger och hans vän
Alice FFS^
Alice FFS^
